Ingen kommer undan nu



2015 är året. Jag lovade mig själv det på nyårsnatten. Klockan slog tolv där vi stod omringade av cigarettrök på en gård utanför stan, vi såg fryverkerierna över centrum i horisonten och jag visste att saker skulle komma att ändras. Fyra dagar senare åkte jag med flyget ner till Paris igen - sa upp mig, manifesterade mot hatet och andades frisk luft i den stad jag alltid kände mig som friast i. Och ett år som inleds med drömmarnas Paris kan inte sluta dåligt. Ett par månader senare åkte jag hem - landade, blev franskavikarie, våren kom, jag bokade en resa till Marseille och anmälde mig till högskolan hösten 2015. Vi sitter på en bar halv tolv en torsdagkväll och vi sitter med öl och alkoholfria drinkar på bordet framför oss. Vi alla vet att det här är året det händer. Vi vet att vi inte kan ringa varandra mitt på natten längre - inte när vi befinner oss i olika hörn av världen. Vi vet att det är nu våra spräckliga ben måste hålla oss, vi vet att det är nu vi tar över tårarna och rädslorna. Och egentligen vet vi inte vart vi är om ett halvår eller ett år, kanske går vi om varandra över åren. Växer upp, växer oss starkare, växer oss in i oss själva. För snart så kommer sommaren. Snart så kommer någon hem, snart så åker någon iväg och snart så flyttar vi ut. 2015 är året vi inte kommer undan.
 
 
@hannahavrefras

 
Allmänt | |
#1 - - karin:

oj så fint skrivet!

Upp