home.
Från höghus till småstugor. Från storstad till berg och skog. Från liv till tystndad och lugn. Men jag har ju blivit en storstadsmänniska. Jag har ju vant mig med bageriet runt hörnet och gångavstånd till centrum av stan. Jag har ju anpassat mig till storstadsbruset och att sick-sacka mellan människor på vägen till skolan. Jag har ju lärt mig att kolla folk i ögonen men att hålla personligt avstånd. Jag kunde ju metrosystemet och blir otålig av att vänta mer än ett par minuter på lokaltrafiken. Och jag tröttnade aldrig på att hela tiden kunna uptäcka en ny del av stan, att vara bortskämd med att ständigt ha nya ställen att upptäcka. Mitt hjärta slog för utecaféerna, haussman-höghus och de snirkliga franska orden som hoppade ur munnen på boulangeriet när man beställde deux traditions s'il vous plait.
Men ibland slår hjärtat lika hårt för två olika delar av världen.
